Hic Sunt Dracones

Robbins Hobb serie som på engelska kallas för Real of the Elderlings (vet inte om hela serien har ett namn på svenska) är några av mina favoritböcker. Serien består för närvarande av 16 böcker, varav 2 ännu inte är utgivna. Böckerna är indelade i 4 trilogier och 1 kvadrilogi. Det är den sista trilogin som bara har 1 bok utgiven än så länge. Del 2 kommer i augusti i år, och del 3 kommer förhoppningsvis i augusti 2017.

 

Trilogi 1 3 och 4 handlar alla om Sonen, som är kunglig oäkting och son till Prins Ridderlig Fjärrskådare av Sex Hertigdömen. Böckern är skriva ur förstapersonperspektiv och det är Sonen själv som är berättare.

 

Trilogi 2 och kavdrilogin är fristående från böckerna om Sonen, men hör samtidigt samman med Sonen-böckerna. Händelser i ena serien påverkar delvis händelser i den andra och ibland dyker karaktärer från ena serien upp den andra. Man bör därför läsa böckerna i den ordning som är listad nedan så att alla händelser kommer i kronologisk ordning.

 

 

RidderligsSon, av de flesta kallad Sonen, är oäkta son till Prins Ridderlig Fjärrskådare av Sex Hertigdömen. Han blir förd till hovet som sexåring efter att hans morfar inte ville försörja honom längre, och därför lämnade över honom till hans fars familj. Prins Ridderlig, som dittills varit kronprins, väljer dock att lämna hovet kort efter att han fått nys om pojken och abdikerar, så Sonen får aldrig träffa sin pappa.

 

Sonen lämnas över i stallmästare Burrichs omvårdnad, och under Burrichs vakande öga får han börja jobba som stallpojke. Senare tas han in som lärling hos lönnmördaren Chade, som även han är kunglig oäkting och bror till Sonens farfar, kung Slug.

 

Sonen får även möjlighet att tränas i Färdigheten, den magi som nästan bara finns i kungafamiljens släkt. Oäktingar har aldrig tidigare fått lära sig att bruka Färdigheten, och Mäster Galen tar sig an Sonen ytterst motvilligt och gör allt han kan för att Sonen ska lära sig så lite som möjligt.

 

Sonen har även fötts med en magi som kallas Klokskapen, vilket gör brukaren förmögen att mentalt kommunicera med djur och knyta starka, själsliga band med ett djur. Han får tidigt lära sig av Burrich att klokskapen är något ont och fult som han inte borde hänge sig åt, men Sonen tror inte riktigt på Burrich och knyter slutligen an med den unga vargen Nattöga, som blir hans livskompanjon.

 

Sonen är dessutom katalysator åt den Vite Profeten. I varje generation födes en Vit Profet vars uppgift det är att förutspå nya spår för Tidens Hjul att falla in i, och det är katalysatorns uppgift att sätta igång de händelser som styr in hjulet det nya spåret. Den Vite Profeten är ingen annan än kung Slugs narr, en pojke med blev hy, vitt hår och bleka ögon som Sonen i börjar anser vara väldigt underlig.

 

Samtidigt ligger Sex Hertigdömen i krig med Utöarna, som varje år gör räder längsmed Sex Hertigdömens kust. Krige urartar till en mardröm när Utökrigarna avslöjar att de kan beröva sina fångar alla minnen och känslor de har och återbörda dem som knappt mer än djur.

 

Prins Ärlig, Ridderligs yngre bror som blev kronprins när Ridderlig avsade sig rätten till tronen, bestämmer sig för att söka hjälp hos de mytomspunna Äldste och deras drakar. Under hans bortavaro dör Kung Slug och Ärligs yngre bror prins Kunglig tar makten. Sonen tillfångatas och torteras tills han nästan är död och lyckas med nöd och näppe undkomma. Tillsammans med Nattöga flyr han till Bergriket där han återförenas med Narren och Ärligs hustru Drottning Kettricken, och tillsammans ger de sig av efter Prins Ärlig för att hjälpa honom att besegra utökrigarna och ta tillbaka tronen.

 

 

 

Långt söder om Sex Hertigdömen, på en plats som kallas för Fördömda Kusten, ligger Bingestad. Folket som bor där försörjer sig främst på handel med länderna norrut och söderut, och till sin hjälp har de fantastiska skepp som kallas för Själskepp. Själskeppen byggs av ett hårt, silverskimrande träslag som kallas häxträ, det enda träslag i världen som kan stå emot Regnflodens stundom starkt frätande vatten. Det mest fantastiska med själskeppen är dock att galjonsfiguren får liv när tre generationer av kaptener dött på däcket, och att de även kan hjälpa sina kaptener segla då de kan känna av strömmar i vattnet.

 

Själskeppen byggs inne i Regnmarkerna, den skog som brer ut sig på båda sidor om Regnfloden. Hur de byggs och var häxträet kommer ifrån är hemligheter som är väl förborgade hos Regnmarkernas handlarfamiljer. Endast handlarfamiljerna i Bingestad får beställa själskepp, men priserna för ett själskepp är skyhöga, så familjen som köpt skeppet blir ofta skuldbelagda i flera generationer.

 

Det är nu dags för Familjen Vestrits själskepp Vivacia att vakna. Kapten Ephron Vestrit, Vivacias tredje kapten, ligger för döden i sitt hem, och familjen väntar otåligt på att Vivacia ska återvända från sin senaste resa. Lyckligtvis kommer hon tillbaka i tid, och Ephron förs ner till skeppet där han dör på däck och ger liv åt Vivacia.

 

Ephrons dotter Althea har hela sitt liv väntat med spänning på att Vivacia ska vakna. Hon växte upp på skeppet då hon ofta följde med fadern ut på hans långa resor till havs, och hon har länge vetat att Vivacia skulle tillfalla henne när fadern dog. Altheas mor har dock övertalat Ephron att ge skeppet till Altheas äldre syster Keffria istället, vars man Kyle varit ställföreträdande kapten i Ephrons ställe ända sedan han blev sjuk. Althea blir förkrossad när hon får reda på detta strax innan fadern dör, och än mer förtvivlad blir hon när Kyle avslöjar att han tänker göra Vivacia till ett slavskepp. Kyle ser Vivacia som vilket skepp som helst, och bryr sig inte om att själskepp är känslomässigt sårbara mot andra människors lidanden.

 

Familjen har dock inte så mycket till val än att följa Kyles planer. På grund av Vivacia är Familjen Vestrit fortfarande djupt skuldsatta hos familjen Khuprus av Regnmarkerna. Efter att hans tre söner dog i en hemsk sjukdom som tros ha kommit från Regnmarkerna, har Kapten Ephron vägrat att handla med de åtråvärda varorna därifrån, trots att det är mer lönsamt än något annat annat han kunnat handla med. Familjen har därför haft det svårt att skrapa ihop tillräckligt med pengar för den årliga avbetalningen, och Kyle övertalar dem att slavhandel kan vara enda utvägen för familjen, för om inte skulden kan betalas i guld så måste den betalas i blod, vilket skulle innebära att en medlem av Familjen Vestrit måste gifta sig med en medlem av familjen Khuprus.

 

Kyle förbjuder Althea att fortsätta segla på Vivacia och tar istället ombord sin äldsta son, Wintrow. Själskepp måste alltid ha någon med sin familjs blod i ådrorna ombord, men Wintrow är motvillig till att börja segla eftersom han mycket hellre vill bli präst. Kyle bryr sig dock inte om vad sonen vill och tvingar honom att följa med. Althea beslutar sig för försöka övertyga sin mor om att hon är den bäst lämpade som kapten ombord på Vivacia och ger sig av för att kunna bevisa det.

 

Längre söderut, i en labyrintliknande och ständigt föränderlig ögrupp som kallas för Piratöarna, har kapten Kennit fått för sig att han ska bli kung över Piratöarna och de pirater som lever där när de inte är ute på räder. Han är även ute efter att beslagta ett själskepp, vilket kommer att hjälpa honom att nå sitt mål. När hans vägar en dag korsas med Vivacia låter han inte chansen slippa honom ur händerna. Nästa hela Vivacias besättning dödas i striden. Kyle och Wintrow är de enda som tillåts leva, och Kennit sätter Kyle iland på en undangömd ö medan han behåller Wintrow för att hålla Vivacia lugn.

 

När Althea får reda på att hennes skepp kapats beslutar hon sig för att göra allt hon kan för att ta tillbaka sitt skepp. Hon slår sig ihop med sin fars styrman Brachen Trell, och efter att ha övertygats av den märklige träsnidaren Amber så köper de det övergivna och bångstyriga själskeppet Paragon från hans familj. Med förenade krafter gör de honom sjöduglig och anlitar en besättning innan de ger sig av för att försöka ta tillbaka Vivacia från piraterna.

 

Nyheterna om kapningen gör även att familjen Vestrits matriark inser att de inte längre kan få någon inkomst till att betala tillbaka skulden till familjen Khuprus, och motvilligt påbörjar hon förhandlingarna med Khuprus matriark om ett möjligt giftermål mellan de båda familjerna.

 

Nere i havet känner sjöormen Maulkin på sig att en tid för förändring åter har kommit. Vad det är som ska förändras och varför är det ingen som vet längre, men Maulkin känner på sig i hela sitt väsen att han och härvan borde påbörja en lång vandring. Vart de ska vet han inte heller. Han är inte Den-Som-Minns, någon som fötts med rätt minnen för att kunna visa de övriga vägen, och ingen kan någonsin minnas att de någonsin träffat på Den-Som-Minns. Maulkin vet bara att om de inte påbörjar sin vandring och tar sig till slutmålet snart, så är det ute med hans släkte. Fler och fler sjöormar har börjat förlorat sina minnen och blivit mer och mer djuriska, och Maulkin vet att det denna vandring kan vara deras sista chans att överleva.

 

 

 

 

Mer än tio år har gått sedan kriget mellan Sex Hertigdömen och Utöarna tog slut. Sonen lever nu ett lugnt och stilla liv i en stuga långt från Bockborgen, tillsammans med sin varg och en föräldralös pojke vid namn Hap som han adopterat. Han kallar sig numer för Tom Grävlingsstrimma, eftersom alla utom några få tror att Ridderligs Son är död sedan länge.

Sonens värld ställs dock på ända när han ombeds återvända till Bockborgen för att hjälpa till i sökandet efter Prins Trofast, som kidnappats av en grupp klokskapare som kallar sig de Brokiga. Även prinsen är klokskapare, och hans kidnappare vill utnyttja honom för att en dag ta över makten i Sex Hertigdömen där klokskapare länge varit förtryckta och tvingats leva i det fördolda.

 

I lönndom återvänder Sonen till Bockborgen där han utger sig för att vara tjänare och livvakt åt Lord Gulden från Jamailia, som är egentligen är hans gamla vän Narren.

 

Det är brottom att hitta Prins Trofast. Han är trolovad med en narcheska (ett slags prinsessa, kan man säga) från Utöarna, och han måste vara tillbaka i Bockborgen innan hon anländer tillsammans med delegationen från Utöarna.

 

Sonen inser också att han åter måste agera Katalysator åt den Vite Profeten. Narren har fått föraningar om att världen står inför en viktig förändring, och han behöver Sonens hjälp för att förändringen ska ske: de måste försöka rädda draksläktet en gång för alla.

 

(Finns inte på svenska än) // The Rainwild Chronicles

 

 

 

Början av den första delen utspelas parallellt med Den gyllene mannen.

 

Det är med spänning folk samlas runt kokongerna som den nya generationen drakar äntligen snart ska bryta sig ut ur. Delegater från Regnmarkernas och Bingestads handlarfamiljer har samlats på stranden tillsammans med Tintagliga för att välkomna de unga drakarna, medan folk från Regnmarkerna ser på uppifrån träden.

 

När drakarna slutligen kommer ut ur kokongerna så märks det dock att något är allvarligt fel med dem. Ingen av dem har utvecklats som de borde. Alla saknar flygförmåga och vissa är dessutom efterblivna. Några dör strax efter att de kommit ut ur kokongerna, andra kommer inte ut alls då de dött under vintern. Ingen vet varför drakarna inte utvecklats som de ska, men troligtvis är det för att de havsormar de varit sedan förra hösten var alldeles för gamla och utmattade när de väl nått Regnfloden för att de skulle orka med förvandlingen till drakar.

 

Folket i Regnmarkerna får nu ett fullt sjå med att förse de unga drakarna med mat eftersom de inte kan jaga själva. De får en del hjälp av Tintagliga den första tiden, men hon överger dem när hon får nys om att en drakhane finns infrusen i isen på en ö uppe i norr, och ger sig av för att söka efter honom.

 

De unga drakarna gör det inte lätt för sina vårdare. De är arroganta och ser sig själva som överlägsna människor, och tycker att det är förnedrande att de tvingas leva i sin egen skit på flodstranden som djur i en fålla. Till slut tröttnar de och bestämmer sig för att ge sig av och söka efter den gamla staden Kelsingra, där drakar och deras fränder de Äldste en gång levde sida vid sida.

 

Regnmarkshandlarnas råd blir inbillade att de själva kommit på idén att skicka iväg drakarna uppför floden. De anlitar kapten <insätt namn> och hans besättning till att följa med drakarna på självskepppråmen Tarman, och en grupp ungdomar utses till att följa med som jägare och skötare åt drakarna.

 

En av ungdomarna är flickan Thymara. Hela livet har hon fått göra att hon inte borde få finnas. I Regnmarkerna är det vanligt att folk får glittrande fjäll och underliga utväxter i ansiktet och på kroppen när de växer upp, men barn som föds fjälliga sätts i regel ut direkt efter födseln eftersom de anses ha mindre chans att klara sig. Thymara är en av få av dessa barn vars familjer tillät dem leva, och likadant är det med övriga drakskötare.

 

Den självupptagna och snarstuckna drakhonan Sintara faller på Thymaras lott. Sintara är en vackert blå drake, och är även en av de som utvecklats bäst. Hennes svans är dock bara en kort stump och hennes vingar är knappt brukbara, vilket är en av anledningarna till hennes snarstuckenhet.

 

Strax innan avfärd ansluter sig även en ung kvinna från Bingestad vid namn Alise till sällskapet. Alise har alltid försökt ta reda på så mycket hon kan om drakar och om de Äldste, och reser därför till Regnmarkerna för att tala med drakarna. Hon kommer på god fot med Sintara, och när det slutligen är dags för drakarna att ge sig av, så bestämmer sig Alise att följa med dem på Tarman för att med egna ögon få se Kelsingra. Med på resan kommer även en motvillig Cedrik som är barndomsvän till Alise och även tjänare och hemlig älskare till hennes make.

 

Tillsammans beger sig människor och drakar av uppför Regnfloden vid vars källa Kelsingra ska finnas, om staden över huvud taget finns kvar. Samtidigt

 

(Finns inte på svenska än) // The Fitz and the Fool

 

 

Sonen lever nu äntligen ett stilla liv långt borta från hovets intriger. Han har lyckats få tillbaka sin barndomskärlek Molly, och de båda har slagit sig ner på det gods som Sonens far Prins Ridderlig flyttade till efter att han abdikerat. Tillsammans ser de Mollys söner växa upp och flytta ut och skaffa familj, men när de tror att Mollys fruktsamma dagar är förbi så påstår hon att hon är gravid. 

 

Sonen vill inte tro henne först och börjar tro att hans hustru blivit dement. Molly står dock fast vid att hon väntar barn, och efter en ovanligt lång graviditet som varar i över två år, så föder hon till allas förvåning en liten dotter.

 

Barnet är pyttelitet när det föds och ger knappt ifrån sig några ljud. Hon är dessutom väldigt blek, nästan vit i skinnet. Även hennes hår är vitt och hennes ögon är bleka. Flickan döps till Bee, och i början tror alla utom Molly att hon är efterbliven. Hon utvecklas långsammare än andra barn och förblir ovanligt liten, men så snart hon lärt sig tala så står det klart att hon är minst lika smart som de jämnåriga barnen på godset.

 

 

Sonens gamla liv gör sig ibland påmint och han får titt som tätt förfrågningar om att återvända till Bockborgen, men han är nöjd med att leva tillsammans med Molly på godset. Han undrar dock ibland vad som blivit av Narren sedan de sist sågs, och det verkar som om han gamla vän försöker skicka meddelanden till honom som någon av någon anledning inte vill ska komma fram. Snart verkar det dock som om han åter igen måste ta upp manteln som katalysator.