Hic Sunt Dracones

Det största kruxet med min viktminskning är att jag har hypotyreos, vilket innebär att jag har en underproduktion av livsvikta hormoner från sköldkörteln. Jag föddes med skiten, och den här sjukdomen påverkar ämnesomsättningen rejält. För att hålla mig frisk så knaprar jag levaxin, vilket ersätter ett av de kroppsegna hormonerna som min sköldkörtel inte producerar. Så länge jag tar min medicin så uppvisar jag inga symtom på sjukdomen. Man kan alltså inte märka på mig att jag har den.

 

För några år sedan dog min storasyster, och då kom jag in i en depression pga sorgen och mer eller mindre slutade ta min medicin. Detta gjorde att allt fuckades upp. Innan min systers död så vägde jag 98-100 kg lite drygt, men sen gick jag upp till ca 140 eftersom min ämnesomsättning typ slutade att fungera. Min menstruation blev helt åt fanders, dessutom. Jag kunde gå i månader utan att blöda alls, för att sedan gå i månader med konstanta, dagliga och mycker rikliga blödningar. Då fattade jag dock inte att levaxinbristen var boven i dramat, och om jag inte hade gått till en gynekolog för mina menstruationsbesvär och fått lämna blodprover så hade jag antagligen varit död nu. Det känns extremt läskigt att tänka på, så här i efterhand. o.o Det märkligaste är att jag inte uppvisade några klassiska symtom på obehandlad hypotyreos mer än rubbad menstruation. Vanliga symtom är apati och oförmåga att hålla värmen, något jag inte uppvisade.

 

Hur som helst! Gynekologen tog kontakt med min allmänläkare som gav mig en smäll på fingrarna och satte mig att börja om från början med medicineringen. Normalt tar jag 200 mikrogram levaxin, men nu gick jag ner på 25 mikorgram för att sedan långsamt bygga upp dosen igen. Jag slarvade lite med att gå tillbaka till vårdcentralen och lämna blod, och det gick så långt t.o.m att jag under ett helt år gick på för mycket levaxin med en dos på 250 mikrogram. Märkligt nog visade jag inte några klassiska symtom på hypertyreos heller, vilket bland annat är känslan av att vara för varm hela tiden, samt skakningar i händerna, vilket man vanligtvis visar om man som hyposjuk får för mycket levaxin. Jag gick dock ner några kilon enbart tack vare överdosen, men det är dock inte bra att gå på överdos för länge.

 

Nu är jag dock äntligen tillbaka på normal dos igen, vilket helt klart underlättar min viktnedgång. Min menstruation är också äntligen tillbaka till en normal rytm, vilket är extremt skönt.

 

Min hypotyreos kommer nog att göra det extra svårt för mig att gå ner i vikt och särskilt att sedan behålla den nya vikten. Det kommer att vara kämpigt, men det kanske går ändå. Man vet ju inte förrän man har försökt, eller hur?